Här i dagarna var det 6 månader sen den här bilden togs. Hanna var här och förevigade min lilla kula. Just precis i detta nu ligger innehållet i kulan och sover sin förmiddagslur och jag passar på att dricka en balja te och spåna runt lite på nätet.
Igår hade vi gäster här bestående av Simons gudmor och hennes dotter. De äger även Amelias bror så det blev prat om både bebisar, bröllop och en hel del katter. Alltid trevligt med besök här hemma och Elma tycker för det mesta att det är roligt med nya ansikten att titta på.
Då förlossningen kom på tal igår så insåg jag att jag inte har skrivit om den speciellt mycket, varken på bloggen, facebook eller instagram. Har nog bara benämnt den som "den värsta dagen i mitt liv". Så min undran är nu, skulle det finnas nått intresse av att läsa någon typ av förlossningsberättelse? Min plan är alltså inte att skrämma slag på någon som går i väntans tider, utan mer berätta hur det faktiskt kan gå ibland.
jag vill läsa! Jag har ju hört av dig och sådär, men det kan ändå vara intressant att läsa det igen :) skriv om du vill! <3
SvaraRaderaSka se vad jag lyckas knåpa ihop nån dag när Elma sover då ^^ ♥
RaderaJag tror nog det finns många som är intresserade av att läsa, dels de som går i väntans tider och dels de som redan har barn. En annan sak som jag personligen tycker är superbra med att skriva ner sin förlossningsberättelse är att man får reflektera över sin egen upplevelse och få ner sina tankar till ord. Dessutom är det är minne för livet! :)
SvaraRaderaDu har så rätt i att man får reflektera. I mitt fall där förlossningen blev dramatisk men slutade bra så är det även ett sätt att bearbeta det hela för att ens tänka tanken på att i framtiden eventuellt göra om det :)
Radera