Att städa med en handgranat.

Sjukdag nummer två, och jag känner mig tyvärr inte ett dugg bättre i halsen. Börjar tro att jag har svalt alla rullar taggtråd som fanns på Åland, hade förklarat det sjuka i halsen. Febern däremot har sjunkit så jag slipper dras med den fler dagar i alla fall, även om det fortfarande inte är under 37 grader. 

Även om man är sjuk så måste man äta. Jag och Simon hade rester från igår, Paneng red curry, men det är lite för starkt för Elma ännu så behövde hitta på någonting kreativt åt henne. Botaniserade i kylskåpet och hittade lite överblivna makaroner från igår och bestämde då att det fick bli någon typ av makaronigratäng. Stekte ihop en köttfärsröra och fixade lite ostsås, blandade allt och Simon slevade upp det i muffinsplåt och Voila! Femton gratängmuffins med köttfärs, pasta och ostsås och sex stycken med pasta och ostsås. Nu har barnet mat för ett tag framöver. Rubriken syftar till att det nu ser ut som om någon städat vårt kök med en handgranat. Äsch, det blir morgondagens bekymmer!

Så var det tisdag igen.

Sitter och sippar på min finrexin för att undvika att skålla tungan och tömmer iPaden på bilder. Ska ta och uppgradera den till iOS 10 sen, och ville försäkra mig om att ingenting viktigt försvinner då. Det farliga med att tömma bilder är att man hittar så mycket minnen att fastna i så att man sen inte får någonting annat gjort.

Tänk att vår lilla kråka har varit så där liten en gång i tiden. På samma gång som om det känns som igår så känns det så otroligt avlägset att (snart) ett och etthalvtåringen som ligger och sover sött just nu för inte alls så länge sen låg i min mage och knölade. Ännu mer skrämmande är det när jag tänker på att det knappt är ett halvår kvar tills hon fyller två! Alltså, TVÅ?! Panik! Var är den där omtalade handbromsen?

Detta inlägg är till dig ♥

Har suttit och läst ikapp lite bloggar nu på förmiddagen medan Elma sover sin söthetssömn och många av bloggarna berör ämnet vänskap. Mina vänner är otroligt viktiga för mig, och jag har inte enormt många vänner utan jag har min lilla skara riktigt nära vänner istället och det är det jag känner mig trygg med. Visst önskar jag ibland att jag var en "social butterfly" som min make som kan hitta vänner överallt, men det är jag inte och kommer aldrig att bli heller.

Detta inlägg hade jag egentligen tänkt tillägna en speciell vän, en vän som jag i år firar 10 år tillsammans med, dvs Hanna! ♥ I augusti 2006 träffades vi första gången när vi båda började Media och sen dess har vi hängt ihop. Ibland undrar jag om valfri "gud" hade ett finger med i spelet och såg till att vi träffades, för precis som Hanna nämner HÄR så var min mormor och Hannas gammelmormor väninnor de med. Alltså måste det ju varit meningen att vi skulle bli vänner! Nu får vi bara se till att jobba på att småtrollen blir goda vänner och så siktar vi på att fira tjugo år som vänner sen, då borde vi ha fest med smörgåstårta! ♥

Grattis till oss, 10 år av vänskap! ♥