Tiden har sin gång.

Hittade detta påbörjade men opublicerade inlägg i mitt utkast. Hade först tänkt radera det, men hade inte hjärta att göra det ändå. Så lägger upp det till er att läsa istället ♥
Det har verkligen hänt en hel del på de nio, snart tio, månader som gått sen Elma föddes. Inte bara det som syns, dvs att hon har vuxit massor och absolut inte skulle få rum i min mage längre utan hon gör framsteg för varje dag som går ♥

Det är så otroligt kul att se att hon har en egen personlighet och att hon har så mycket egen vilja även om hon är världens snällaste lilla tjej för det mesta. Livet verkar i hennes ögon vara så roligt och hon ler brett nästan hela dagarna. Det är en fröjd att vara hennes mamma även om det såklart finns stunder då det är riktigt tufft. Just när jag sitter och skriver detta så håller hon en djup konversation med en majskrok och sin napp och bryr sig föga om att jag inte har full uppmärksamhet på henne så hon kan roa sig själv om de behövs.

Hon kryper/ålar på i full fart och flera gånger bara idag har jag fått rycka ut och plocka bort henne från kattmat och kattlåda. Var ju bara nån vecka sen hon satt still där man placerade henne och lekte med sina leksaker, men den friden är slut nu. Nåja, det är väl detta som kallas vardagsmotion och man håller sig pigg och alert i vardagen. Mammas lilla räka! ♥