"Sälj din själ till ett band" ♫♪

Precis som rubriken säger så är det nog precis vad jag har gjort åt just Kent, och efter denna helg så skulle jag göra mycket för att få gå på den absolut sista konserten i Stockholm i december. Har klurat på texten till detta inlägg nästan hela dagen, men får inse att när inte ens ordet magisk på långa vägar räcker till för att beskriva helgens konsert så är det lönlöst att försöka mer, men jag ska göra mitt bästa!


I fredags kväll efter att ha lämnat Elma hos mormor och morfar så åkte jag hem och vimsade runt i min eviga förvirring. Ska tillägga att det faktiskt var så att Elma skulle sova borta för första gången någonsin, så min vimsighet blev helt enkelt inte bättre av det. Packade, plockade och försökte välja kläder inför resan med hjälp av katten. Lyckades på nått vänster packa färdigt och sen även somna innan klockan blev 01. Vaknade till vid 03 av att Simon slet i mitt täcke och frågade var Elma var någonstans?! Tröttmössan hade glömt att hon åkt till mormor och morfar.


Seriösa klubben väntar på att få boarda flyget. Plockade upp Hanna i mörkaste mörka Jomala "mitt i natten" och drog sen iväg till flygplatsen för att möta Jenny och Ylva. Så fort vi kom innanför dörrarna så möttes vi av en inte allt för angenäm doft av avlopp, eww! Checkade in oss och gick igenom säkerhetskontrollen som alltid tjuter när jag går igenom den. Börjar tro att kontrollen på denna flygplats tycker lite extra mycket om mig, och att det är därför det tjuter varendaste en gång.

Sen var det dags att ta oss upp i luften första gången av resans fyra flygningar, och ställa siktet på Helsingfors. Det är en speciell känsla att lyfta från ett regngrått flygfält och en liten stund senare mötas av solen ovanför molnen. Har tagit en hel del soliga molnbilder men ska ta och bespara er från allt för många. Det är lite rogivande att sitta och titta ut över molnen och gärna glömma bort hur högt upp flyget egentligen är. Att vara höjdrädd och flygrädd är ingen vidare kombination.


Lånade Jennys hatt på flyget och tog lite egopix. Synd att det inte finns fler tillfällen att använda hatt på, för hade det funnits så hade jag lätt investerat i nått liknande men det känns onödigt att köpa nått som bara kommer att bli liggande.


Så var det dags att lyfta mot Vasa och lämna ett kallt och mulet Helsingfors. Under väntetiden vi hade på flygplatsen så åt vi baguetter på Upper Crust och trynade lite i muminshoppen. Fanns mycket fint men den body jag föll för fanns tyvärr inte i Elmas storlek.


Under flygningen mot Vasa så lättade molntäcket och jag insåg plötsligt hur sjukt högt ovanför marken vi var. Hujedamig! Landade i ett kallt men soligt Vasa och kände lite att vi var tillbaka på samma plats som vi börjat då flygplats och omgivning påminner oerhört mellan Vasa och Mariehamn. Ringde en taxi när vi skulle därifrån, och när den kom så slog det mig att taxichaufförer tydligen inte har en dresscode som jag faktiskt inbillat mig.


Orienterade oss till vårt hotell, Tekla, och började fixa oss inför konsert och middag. Jag roade mig lite med mitt favoritfilter på snapchat och försökte att få till en någorlunda normal selfie.


Åker man långt hemifrån så kanske ändå maten hade kunnat vara lite mer "exotisk" än pizza på Kotipizza. Visserligen är det väl exotiskt nog då den egna här hemma faktiskt stängt nu. Nåväl, mätta blev vi ju i alla fall och hittills verkar ingen ha blivit matförgiftad.


Efter maten hoppade vi in i ännu en taxi och åkte iväg mot denna resas mål och höjdpunkt, Kents spelning på Vasa Arena. Ställde oss och köade tillsammans med en hel hög andra och blev insläppta precis lagom för att inte frysa fast i marken utanför. Eh!


Väl inne köpte vi lite kent-prylar innan vi tog en tur till toaletten (som var utan fågelsång) och sen letade upp våra sittplatser. Fröken Babyrosa och Fröken Babyblå fördrev även lite tid med att ta suddiga selfies.


Mitt i allt började nedräkningen och Hanna satt och pickade mig i låret varje gång det gått en minut, som om det hade lyckats undgå mig ändå ;)


Så äntligen drog det igång och de inledde med en av mina nya favoritlåtar Gigi!


Till den sista sången gjorde de ett klädbyte, och tårarna har nog aldrig tidigare varit så nära. Även om det var jobbigt med flygresor, och annat hattande hit och dit så var det såååå värt det när vi väl var där och fick uppleva denna magiska konsert. Tack Jenny och Hanna för att ni liksom smittat mig med den bästa smittan man kan få, kent-febern.


Efter konserten köade vi till taxi i ungefär en timme innan vi fick sätta oss i en varm bil och åka till hotellet. Efter att ha smitit från otrevlig tobakstiggande person #1 nere vid hotellentrén så var det väldigt skönt att få krypa i pyjamasen och sätta sig ner och äta lite kvällsfika innan det var dags att ta natt. En hotellsäng har nog aldrig varit så skön och inte ens det skvalande/kluckande elementet störde mig nämnvärt utan vi slocknade nog ganska ovaggade hela gänget.


Morgonen efter steg vi upp och åt för-frukost på hotellrummet innan vi gick ner och åt av hotellets frukostbuffé. Varför vi valde att äta för-frukost kan ni läsa mer om på Hannas blogg. Efter det begav vi oss iväg med taxi till flygplatsen och åter igen reagerade jag på bristen på dresscode hos de som kör taxi i Vasa.


Efter två flygresor och ett lätt stressat hjärta däremellan så var det OERHÖRT skönt att se dessa små kobbar igen. Hem ljuva hem, men det var en fantastisk resa! ♥