Fruhippa i november 2015.

Fortsätter försöka blogga ikapp lite och hittade dessa bilder som hanna fotat på min fruhippa i november. Låter bilderna tala för sig själv.

En liten lista om våren.

Hittade en liten lista på nätet förut, men då jag är lite för förvirrad så skrev jag aldrig upp var jag hittat den utan sparade bara ner frågorna i ett dokument i telefonen. Det får vara så nu!

Har våren börjat som du tänkt dig?

Det skulle jag väl vilja påstå att den har gjort. Hade önskat att det skulle varit lite varmare vid det här laget, men man ska inte klaga på sånt man inte kan styra över själv.

Hur såg ditt liv ut förra våren? 

Halva förra våren jobbade jag fortfarande, och halva gick jag hemma och väntade på att räkan skulle välja att komma ut. Jobbade till den 16 april och efter det var jag hemma och njöt av Amelias sällskap och att våren visade sig från sin soligaste sida.

Hur hoppas du att våren blir i år? 

Solig och varm och gärna ganska torr så att jag och Elma kan vara mycket ute på gräsmattan och krypa nu när hon har fått upp farten på det.

Hur hoppas du ditt liv kommer se ut nästa vår? 

Ganska lika som det ser ut nu vore önskvärt. Hade gladeligen spenderat nästa vår också hemma med Elma, men jobbet kallar och det blir förhoppningsvis minst lika bra det. Vi har ju en blivande tvååring hemma då och det känns ju lite spännande.

Vad är ditt vårplagg nummer ett? 

Nya snygga sneakers är mitt vårplagg nr 1!

Hur förändras musiken du lyssnar på under våren? 

Den förändras inte alls, lyssnar på samma sak året om.

Har du några särskilda vårprojekt på g? 

Ska försöka få igång lite odlingar på balkongen denna vår/försommar. Förra året fanns orken att få igång dem, men det var tur att det inte blev av då orken att sköta dem inte hade funnits efter att Elma föddes. I år är orken tillbaka med förnyad kraft.

Vad önskar du dig i vår? 

Värme och många mysiga stunder med familjen.

Föredrar du våren eller hösten? 

Våren helt klart! Hösten känns deppig tycker jag!

Vem/vad är din vårförälskelse? 

Min familj ♥

Tre saker som stoppar vårkänslorna? 

Elmas förkylning, kyla och regn.

Har du redan några sommarplaner? 

Nej, inte direkt. Fara en sväng till Finland kanske finns på listan men inte mer än så.

Då jag inte hade någon vårbild får vår blommiga vårbebis pryda inlägget. Tänk att du snart fyller ett år lilla fröken ♥

Dopbröllopet 5.9.2015

Tar ett djupdyk i arkivet och bloggar lite bilder från vårt dopbröllop. Bilderna är fotograferade av världens bästa Hanna.

Det som alla trodde att skulle bli enbart ett dop inleddes med att Simon spelade psalm 390 (tryggare kan ingen vara) på dragspel. Väldigt stämningsfullt. Och vädret visade sig från sin absolut bästa sida.

Sen var det dags att döpa barnet trodde väl de flesta, men så var det icke för barnets busiga föräldrar hade bestämt sig för att gifta sig på samma gång, så det var det allting inleddes med. Önskar att jag haft herr Nyholms min på bild när prästen sa att vi samlats för vigsel.

Nygifta ♥

Så var det dags för dagens andra höjdpunkt, dopet för vår lilla Elma. Här tryggt i Gumster Jennys famn. Gumster är då alltså en blandning av Gummor och Moster.

Mamma häller upp dopvattnet i dopskålen. Dopskålen är alltså mina föräldrars salladsskål av kristall, det är väl nått att berätta för barnbarnen? haha.

Fundersam lilltös ♥

Stolt pappa med sin nöjda dotter. 

Sen så for alla iväg till församlingshemmet för dopfika och presentöppning.

Världens största smörgåstårta typ.

Kom följ med oss upp! ♫♪♫

I morse när jag vaknade så hade jag denna fantastiska låt i huvudet. Det börjar märkas tydligt när man gått hemma flera dagar utan att fara någonstans att nivån på underhållningen sjunker rejält. Men Elma älskar Babblarna så det får vara värt det. Nu ligger hon och sover och jag sitter och njuter av en kopp te och tittar ut på det fantastiska vårvädret. Simon lät en aning bitter i morse när han tittade ut och konstaterade att det var en massa snö ute igen. Håller en tumme eller två för lite bättreväder under påskhelgen! 

Någonting viktigt om vikt.

Nu börjar jag faktiskt tröttna lite smått på vissa kommentarer och gliringar jag får, så nu skriver jag detta inlägg en gång för alla. Snälla, läs ordentligt så jag slipper förklara flera gånger. Har nämligen skrivit, raderat, skrivit på nytt, raderat igen och nu skriver jag det igen en gång för alla för jag behöver få det ur mig. Det må vara tabu detta med vikt och speciellt efter en graviditet, men ibland får jag nog. 

---

Har sen Elma föddes fått höra att "oj vad du har blivit smal", "oj vad du har gått ner mycket i vikt", "äter du verkligen ordentligt?" eller "mår du riktigt bra?" och jag börjar faktiskt bli trött på att höra det. Jag äter minst tre ordentliga mål mat om dagen och däremellan äter jag frukt eller andra mellanmål. Men amningen har verkligen tagit med sig en hel del av den vikt jag hade och lite till.

För att börja från början, så har jag alltid varit liten och späd och vägt lite. När vi flyttade till Kalmar 2009 så vägde jag inte mer än 49 kg. Under studietiden blev det mycket halvdålig mat och mycket fika och där ökade min vikt en del. På inskrivningen hos mödravården i början av graviditeten vägde jag 61 kg och det hade jag gjort sen vi flyttade hem från Kalmar 2 ½ år tidigare. Det var enligt mig några kilo över min idealvikt och det märktes på så vis att mina knän och och höfter inte samarbetade med mig och gjorde ganska ont i perioder. Graviditeten gick och jag gick upp 13 kg allt som allt och det kändes vill jag lova. Att gå i trappor var tufft i slutet och inte på grund av foglossning utan för att mina sen tidigare dåliga knän gjorde sig ännu mer påminda allt oftare. 

Då vikt kom på tal under graviditeten svarade jag oftast att jag var glad om amningen skulle ta med sig de kilon som kommit av att vänta Elma men hade inga större förhoppningar på nått sånt egentligen. Men redan 6 veckor efter förlossningen så var jag tillbaka på mina 61 kilon och jag var så nöjd och glad och kände mig kanske inte helt oväntat smalare än tidigare. Där började jag även "hoppas" lite på att det kanske skulle kunna försvinna nått kilo till av bara farten, men det skulle i så fall vara en bonus. I januari ställde jag mig på vågen och bekräftade det jag känt på mina kläder ett bra tag, de där  kilona hade fortsatt att försvinna och jag var nere på 52 kg. Där har jag som tur är stannat trots att jag fortfarande ammar ett par gånger per dygn.

Över till det som stör mig nu då!

Dessa kommentarer jag skrev tidigare som jag får, de är dem jag tröttnat på. Jag äter och mår bra, trivs i min kropp som den ser ut nu och känner mig lätt och pigg i kroppen utan dessa extrakilon jag bar runt på tidigare. Jag har inte lika ont i knäna längre som jag hade tidigare och det är fantastiskt enligt mig. Lite ont har jag ju till och från på grund av min reumatism men det har blivit lättare det med. Men när folk nästan utgår från att jag skulle vara sjuk när jag egentligen har ett fullständigt normalt BMI för min vikt och längd då blir jag både trött och ledsen. Kommentarerna gör så att jag skäms för att jag har gått ner till en för mig "lagomvikt", ska det faktiskt behöva vara så?!

Varför ska det förresten vara mer tillåtet att ifrågasätta en persons vikt för att personen är smal? Inte fasen skulle det vara okej att säga "oj, vad du har blivit tjock" åt någon, så varför är det okej att påpeka hur smal någon har blivit?! Nä, jag tycker att man ska tänka både en och två gånger innan man öppnar munnen och säger någonting om någon annans kroppsstorlek.

Tack för mig för denna gång!