Vissa dagar får jag en känsla av att bara lägga ner allting.
Bloggen är ett exempel. De senaste dagarna har jag bara varit hemma och haft självstudier, och jag vet att jag skulle ha haft all tid i världen att blogga, då jag inte har kunnat plugga speciellt mycket till morgondagens hemtenta. Men har jag haft någonting att skriva om? Har jag haft sug att ens skriva nått? Svaret på båda frågorna är nej. Jag har inget bloggsug, och jag vet inte om det kommer tillbaka heller. Börjar nästan kännas som det är en kamp mellan två, bloggen och mig. Bloggen som finns där, och borde fyllas med roliga bilder och spännande texter. Och så finns jag. Jag som borde skriva där, men inte har någonting att skriva om. Kanske skulle låta bloggen få en paus tills det verkligen händer nått roligt i livet, som utlandsresor, flyttar, bröllop eller barn? Sånt som är värt att skriva om, eller värt att visa upp? Jag vet inte, får nog sätta mig och fundera på saken.
Se där, man kunde tydligen fylla upp ett helt inlägg med obetydliga tankar.
Bloggen är ett exempel. De senaste dagarna har jag bara varit hemma och haft självstudier, och jag vet att jag skulle ha haft all tid i världen att blogga, då jag inte har kunnat plugga speciellt mycket till morgondagens hemtenta. Men har jag haft någonting att skriva om? Har jag haft sug att ens skriva nått? Svaret på båda frågorna är nej. Jag har inget bloggsug, och jag vet inte om det kommer tillbaka heller. Börjar nästan kännas som det är en kamp mellan två, bloggen och mig. Bloggen som finns där, och borde fyllas med roliga bilder och spännande texter. Och så finns jag. Jag som borde skriva där, men inte har någonting att skriva om. Kanske skulle låta bloggen få en paus tills det verkligen händer nått roligt i livet, som utlandsresor, flyttar, bröllop eller barn? Sånt som är värt att skriva om, eller värt att visa upp? Jag vet inte, får nog sätta mig och fundera på saken.
Se där, man kunde tydligen fylla upp ett helt inlägg med obetydliga tankar.
äsch, borde och borde. Det finns inget borde. Blogga om livet istället för att leva för bloggen, säger jag! För mig fungerar bloggen som en lätt censurerad dagbok/kalender och fast det ibland tar emot att skriva brukar det alltid vara roligt att bläddra tillbaka och se "hur det var då".
SvaraRaderahanna: Det är just det jag känner mig pressad över, mitt liv är så tråkigt just nu så det finns inget att skriva. Alla dagar är likadana: Skola - Äta - Sova :p
SvaraRaderajag har aldrig förstått varför livet ska vara så spännande. Faktiskt. Och jag förstår inte varför vissa människor är så hysteriska över att deras "liv" (= alltså deras blogg) ska vara så perfekt och spännande, vad är det för fel på vanligt folk?
SvaraRaderajag tycker ju om att läsa när du bloggar, men känner du inte för att blogga en dag eller två dagar eller en vecka eller en månad - blogga inte då! Det ska ju vara roligt och inte något ångestframkallande!
krya på blogglusten, kurera den väl (;
hanna: Nej, jag har inte heller förstått att man ska behöva ha ett så spännande och hysteriskt händelserikt liv, jag är rätt nöjd med ett vanligt liv. Men mitt är inte ens lite händelserikt, allt går mer eller mindre på slentrian ;)
SvaraRaderaDet ska krya på sig, lär väl återkomma när ellospaketet kommer, för då händer det äntligen nått utöver äta-sova biten! ;)
Det är just det som är det roliga med att läsa andras bloggar, alla lever olika liv och det är ju det som är roligt att följa. Vardag eller inte. Kram!
SvaraRadera